Lång fredags downfall

                               Änligen Påskhelgen över

Intrudition : Detta meddelande blivit hjälp av socialdemkrater och andra finansieär ministrar med olika bakgrunder och etniciter som beaktagits, som resulterat med blandningen av både svenska och engelska.

För att kunna få fasta grepp om berättelsen måste vi börja från dagen före Långfredagen. Hade Skola från morgonen och steg upp "som" för mig är en ganska vanlig tid klockan 06:00 på morgonen. Och körde ett kort träningspass av ett som tidgare varit ett kortare träningspass. Allt gick egentligen lagom smärtfritt därefteråt. Eftersom jag är en person som är vädigt tidsoptimist som lever oftast med en orealistisk proportionsmodell så kändes det också skönt att inte behöva stressa till bussen som anlände i samma tempo till busshållsplatsen som jag även tog mina sista steg. De ända nämnvärda i bussen var när busschaffören missade hållplatsen , och de högljudda personerna bakom mig och jag ropade “wtf, mr archipelagoo “ åt busschafören när han glömde stanna på hållplatsen för killen brevid. Orsaken var kanske inte direkt för att vara vänlig, utan för har tidigare märkt att busschaffisarna i staden ibland kan lätt hamna in i sin egna lilla drömbubbla som tyvärr också hänt för många gånger. Brukar i vanliga fall inte vara speciell utåtriktad eller så , men det som för mig var verkligen underligt var när en person som jag gick med den 350meter långa vägen in mot skolområdet frågade mig ur från vad jag uppfattade som förvräng perspektivformat som slog sig djupt i mitt inre som fick mig att vilja hoppa ur mitt skinn och hoppa ner för världens ände.

Hen frågade mig på de mest omsorgsfullast och vänligaste sätt om jag känner mig ensam? Just under detta ögonblick så blixtrade mina “nuvarande” närmaste vänner och mina “dåvarande” vänner som på ett panoramabildmontage förbi. Framför mig kunda jag se alla fölorade vänner från tidig födsel, men dessutom de som betrott mig genom all dessa år. Har aldrig rikti funderat djupt på varför egentligen de kan har kunnat göra de på sånt fiint sätt som de gjort de på. Blev först väldigt förvånad och sen påtalig att svara eftersom person i fråga hade jag bara intruducerat mig för endast gången som var egentligen första skoldagen. Så svarade: Alla kan vi väl känna oss ensamma ibland, visst? Han svarade lågmalt , jooh "eeh". Och log samtidigt som han kollade sig ut mot oregon. Och följde upp med att nämde om att jag också sällskapar med tjejer , i.f.o Risken varit han var homosexuell? Kan vara värt här och tillägga nu att jag verkligen inte är varken homofob eller homosexuell, så den biten åtminstone är utrensat här ur världen.

Väl framme hemma efter skoldagen hann jag inte ens sitta ner fören jag var tvungen packa väskan och gå vidare ut för och jobba. För den som inte vet så måste jag säga jag älskar mitt jobb och trivs i skolan, och vet knappt om jag haft nånting jag försökt bevarat så väl som mitt jobb. Tror få människor har den möjligheten och träffa så många trevliga, vänliga främligar direkt upplockat från gatan som vi som jobbar på röda kors har. Som exempelvis. Vi har kanske en av den vänligaste funktionären han som vi kallar för “ Stanly “ . som på ett semenarium i tammefors en gång självmant och berättade sin story framför ett fullt rum av färsäljningfunktionärer, och bland dem alla satt flera andra med mer berömda titlar som försäljings manager, försäljnings regional chefer. Sen efteråt efter vi for därifrån och skulle ta bussen in till stan, han sa “ so are we now heading in to the playstasion” . Väl framme vid tågstationen märkte vi att tåget som vi skulle ta från Tammerfors hem mot vasa, var inställlt. Ali och jag hann sätta oss nere och suckade, och funderade om vi skulle stanna helgen över för och festa. Medans Stanly fick oss båda att gå till biljättluckan och bara med två enkla manövrings tekniker han tidigare visat, fick han överlämnat 3 nya tågbiljätter till vad vi åtmininstone inte trodde våra ögon var vårat nästa tåg hem. Vi skrattade och var alla glada över hur vi hade lyckats fly undan knipan.

They use to say.

If you clean out a box in you mind. Creativity will instantly fill up it's place.

For once i could really feel it. The good part was that it wasn't just a big shockwave realese it took you away like having bought one of the most potent tramadol without even haveing to buying it. Have you ever droven a manuel car you know when you shift from 1-2-3 the engines blows up a satasfieying sound ,and the frictionswaves from the earth start to shiver. You know how much it's needed to have eye's on the the road at all time while having a troumendous speed accelarating behind. That was how i felt after have figured out that what maybe been the biggest puzzle of my entire life so far.

Then the strangest thing you wouldn't believe happened , I got a text from my Boss Nina working as rikskansler in the red cross parlament telling me that i'll get to help with working with integrationsenheten at kristinestad, Finland . Right in the community center .In that time i was fixing my bike and shareing a chat with my good friend John about the rad&fun stuff about the vegadisco party and the afterparty they held at the historical finnish monument place called  in Swedish "kasernen" last weekend. In that moment i was sweaped with the goodest enigma feeling. Didn't have a slightest feeling off the usaul press over what or where life will bring me next, and i was really happy over the founded formula i've merly interpretended aswell as worked my ass off . And i truly believe there is no other way of getting futher in life by personal development: Than showing love for you're people you work with and keep a track off evry next step on the road dicpite all them set backs you meet ,and what not better with a slavishly diciplin. When you know you can get that longing eugue feeling after being reqonised to one day be confirmed and if not even redeemed.